Johan och Gustav började spela tillsammans redan som sexåringar i IFK Skara.
– Fram till vi var 16 år vann vi i princip allting vi ställde upp i, minns Johan.
I Gothia Cup tog de hem B-slutspelet i pojkar 14.
– Det var där jag och Gustav blev upptäckta av Elfsborg. Vi mötte dem i gruppspelet och efteråt kom de fram och pratade med oss.
Sommaren 2000 gick flyttlasset till Borås och fotbollsgymnasiet. På den tiden kryllade det av Skaraborgare i Elfsborg. I deras fotspår kom två andra Skaraspelare: Valon Hoti och Simon Bond. Lägg därtill Per Westerberg (Falköping), Göteneduon Jesper Arvidsson och Daniel Misimovic samt Joseph Muweke (Skövde).
– Det var en trygghet att ha Gustav med sig. Vi hängde ihop och hjälpte varandra. Men visst var det tufft att flytta hemifrån från mamma och pappa och träna tio gånger i veckan. I början orkade du inte med skolan, säger Johan.
Fotbollsmässigt gick det bäst för Johan, som dock inte fick chansen i allsvenskan – det närmaste han kom var att sitta på bänken i en match.
– Den utbildningen man fick där var ovärderlig, menar Johan och Gustav.
Den sistnämnde blev 2003 utlånad till division 2-laget Skene.
– Klart det kändes tungt när man väl fick det beskedet. Men det var ändå positivt för min utveckling att komma till en annan miljö och få spela seniorfotboll. Där skolades jag om från mittback/högerback till innermittfältare.
Något år senare fick han sällskap av Johan, som blev kvar i två säsonger i Skene. Därefter återförenades de i Skövde AIK.
Medan Gustav fortsatte med SAIK i division 1 valde Johan 2008 att varva ned i Edsvära/Norra Vånga. Nu är han inne på sin tredje säsong i Skara FC. Gustav i sin tur bytte Skövde AIK mot IFK Skövde inför förra säsongen. Han var även i kontakt med Skara FC, men det blev ingen övergång till moderklubben. Nu ser han i stället fram emot att möta Skara hemma på Södermalms IP.
– Gustav är den spelaren vi får ha koll på, han styr deras spel. Smartare fotbollsspelare häromkring finns det nog inte. Vi får ligga tätt och skava, jag vet att han har lite dåligt humör... Vi slog dem i DM förra säsongen, men då hade vi i stort sett inte bollen på hela matchen.
Just det DM-mötet missade Gustav på grund av skada.
– Klart vi känner till varandra som fotbollsspelare. Vi kommer inte gnälla på varandra, så mycket respekt har vi för varandra. Det är snarare han i svart tröja jag brukar blir irriterad på...
Hur kommer ni ihåg ungdomsåren i IFK Skara?
– Vi skickade alltid fram Gustav, han var den ende som kunde skjuta när vi var tio år. Deras lag var livrädda för honom när han skulle skjuta. Det var ingen som ville stå i muren. Han fick slå alla hörnor, han var den ende som nådde in.
Vem är bäst av er nu?
– Gustav! Han har spelat fler år än mig på högre nivå.
– Tycker det är upp till någon annan att avgöra. Vi får väl se på fredag, tycker Gustav, som parallellt varit med på hela resan med det svenska futsallandslaget.
– Väldigt roligt att få dra på sig landslagströjan vid 29 års ålder. Det är en kort men intensiv säsong under vinterhalvåret.
Johan var tidigare också en framgångsrik futsalspelare, med Skövde AIK.
– Fyra SM-guld. Och jag är nog den svenska spelaren som har spelat flest Europacupmatcher. Jag var med i Azerbajdzjan, Split, Sofia och Prag.
Kommer ni att spela ihop något mer?
– Jag hoppas det, om vi båda får vara skadefria. Båda har väl ambitioner om att bli tränare efter egna spelarkarriären. Kanske blir att vi konkurrerar om samma tränarjobb, funderar Johan.
– Eller så blir vi tränare i samma lag. Men jag vill vara den som bestämmer fullt ut, säger Gustav med ett leende.
Återstår att se vem som får sista ordet i eftermiddagens match.